söndag 13 januari 2013

Centerpartiet förtjänar lite beröm



PJ Anders Linder skriver i dagens SvD en ledare som är ovanligt läsvärd. Han påpekar att många indignerade och hånfulla kommentatorer av Centerpartiets idéprogramsförslag glömt att politik ”kan handla om mer än nästa budget” och tillägger;
”Det är faktiskt ingen plikt att tycka som majoriteten, utan man kan vara politiskt aktiv därför att man har en idé om förändring”.


Han menar att det behövs en levande idédebatt där långsiktigare visioner diskuteras och noterar, liksom jag tidigare ofta gjort, att många politiker numera tycks ”obekväma med att tala om ideologi”.


Ett av mina nyårsinlägg gav upphov till en lång och kul debatt bland mina fb-vänner. En del av dem menade att ideologierna var döda och inte längre behövdes.


Jag håller däremot med PJ Anders Linder som hävdar att det behövs ”levande samtal om värderingar och långsiktig inriktning”. Därför håller jag också med honom om att Centerpartiets offentliga idéresonemang känns ganska uppfriskande. Däremot håller jag inte med honom i hans analys av västvärldens problem som han, med referens till Niall Fergusons The Great Degeneration, bland annat antyder skulle ha att göra med att kapitalismen hålls tillbaka av makthavares övertro på regleringar. Själv ser jag, liksom allt fler andra, det tvärtom så att det är just avregleringar av kapitalmarknaden som lett till dagens finanskris. 

Men det är väl just detta som är så uppfriskande?! Att det kan finnas (och tillåtas) olika åsikter och att vi diskuterar dem offentligt i syfte att föra samtal framåt och att vinna gehör för den åsikt vi hyser. Och då menar jag inte att uppmana folk att hålla käften och ”akta sig noga för snart har vi makten”-retoriken som tenderar att följas upp med järnrörsjakt.




Den gode Olof Olsson har skrivit om Centerpartiets idédebatt på liknande vis på bloggen Huddingeperspektiv:


Andra bloggare som kommenterar Centerpartiets idédebatt:





  


  

 
 
 

2 kommentarer:

  1. "Den gode" - man tackar -:) Känner mig allt som oftast som den onde, eller åtminstone arge.

    Inte ofta jag håller med PJ Anders - trevligt att bli överraskad!

    SvaraRadera
  2. Om du är både den gode och den onde så blir det väl bara en sak över till mig... den fule?! Nå, arga är vi nog båda ibland. Men det är som sagt inte helt fel med lite blodfylld politisk agitation i dessa samförståndstider där alla tenderar att tycka nästan likadant och aktar sig noga för att avvika från konsensuslinjen.

    SvaraRadera