torsdag 31 januari 2013

Israel fjärmar sig från världssamfundet – men vill de löpa linan ut?



Jag har i tidigare inlägg noterat hur Israel tycks ställa sig utanför internationella normer och konventioner och därmed markerar någon form av särställning bland världens stater.


Igår vägrade Israel att inställa sig inför FN:s människorättsråd i Genéve. Alla FN-medlemmar får finna sig i att då och då göra detta för att svara på kritik och synpunkter på sin förmåga att skydda mänskliga rättigheter. Utom Israel alltså. 


Därmed ställer sig det land som brukar beskrivas som Mellanösterns enda demokrati utanför det internationella samfundet på ett unikt sätt. Inte ens Nordkorea eller Syrien har undandragit sig den här granskningen från FN. 

Jag vet inte hur många resolutioner vi är uppe i nu som Israel ignorerat men de markerar med sin nya demonstration ett steg i riktning ytterligare längre bort från internationella gemenskapen och dess regler och normer. 

Frågan är om de är redo att löpa den linan ut? Varför inte utesluta Israel ur FN? Vill de inte finna sig i spelreglerna och struntar högaktningsfullt i alla resolutioner i flera decennier så borde rimligen slutsatsen vara att de inte har något intresse av att delta?

Det borde också rimligen leda till en omvärdering av andra bi- och unilaterala avtal som inkluderar Israel. Exempelvis borde EU avbryta sitt handelsavtal med Israel. Om inte det känns realistiskt så ändå införa importförbud för varor producerad på ockuperad mark. Eller åtminstone införa en rejäl märkning av dessa varor så att konsumenten kan göra sitt enkla val.

Över 16.000 nya bostäder har byggts eller av israeliska regeringen godkänts för bygge på ockuperad mark de senaste två åren och över en halv miljon bosättare befinner sig illegalt på denna mark, nu uppemot 42 % av Västbanken. Det minsta man kan begära då av det internationella samfundet är att säga nej till varor producerade på denna ockuperade mark. Enligt en färsk rapport från ett antal bistånds- och kyrkoorganisationer, ”Trading Away”, handlar EU 15 gånger så mycket med de illegala bosättarna på Västbanken än med palestinierna där. 


Jag tycker vi ska sluta med all handel med Israel och säga som representanter för EU:s kärnländer sa till David Cameron: - No cherrypicking!
 

tisdag 29 januari 2013

Tågresor på fel spår



Läste i ett nummer av resemagasinet Vagabond (hittar inte artikeln på nätet dock) att Fritidsresor lagt ned sina tågcharterresor. Tidigare har även Vingresor lagt ned sin tågcharterprodukt. Det är för dyrt och krångligt tycker resenärerna. 


Bland annat är bristen på direktvagnar till kontinenten ett skäl. Stockholm-Berlin lades ned för ett antal år sedan och Stockholm-Hamburg redan på 1990-talets slut om jag inte minns fel. Häromåret var det dags även för SJ att lägga ned direktvagnen Malmö-Berlin. Visserligen har Veolia tagit över linjen men det är oklart när de tänker låta folk åka på den. Just nu går den inte. På deras hemsida får vi inte veta mer än att de återkommer med besked när de tänker starta linjen igen. Möjligen tar de samma beslut som SJ, det vill säga att linjen inte är lönsam.


 Det här är en långtgående utveckling som strider lite mot all logik egentligen med tanke på den förment ökande medvetenheten om klimathotet och mot alla de fagra orden om tågsatsningar. 


Det strider dessutom mot de övergripande mål som transportsystemet ska hjälpa till att nå. Regeringen klargjorde dessa bland annat i sin stora proposition i ämnet 2008/09:35. Nämligen att:

”Regeringens övergripande mål är att bryta utanförskapet genom fler jobb
i fler och växande företag. En fungerande infrastruktur är en grundförutsättning
för att bedriva företagsverksamhet och att åstadkomma en långsiktigt
hållbar tillväxt i alla delar av landet. Regioners möjlighet att behålla
och locka till sig företag är beroende av att det finns fungerande
transporter och kommunikationer”.

Samt dessutom att:

”Det finns behov av ett transportsystem som hanterar klimatutmaningen och samtidigt bidrar till en samhällsutveckling med hållbar tillväxt. Resor och transporter ska underlätta vardagen
för människor och företag och utgöra hållbara klimatsäkra transportlösningar”.


 Jag har jobbat i resebranschen i många år och minns hur jag bokade många resor med tåg till kontinenten. I synnerhet till Tyskland dit man kunde komma med de direkta sovvagnarna från Stockholm. Numera alltså inte ens ifrån Malmö.

Det var inte heller då (vi pratar 80-tal) särskilt stor skillnad i pris. Jag försökte själv ta mig och min familj med tåg från Paris häromåret men det blev så vansinnigt dyrt (och många byten) att det blev billigare att övernatta 2 nätter på hotell och köpa nya flygbiljetter (vi hade missat ett plan). Nu beror skillnaden till viss del på att flygresor blivit billigare men jag köper inte helt den förklaringen. En annan orsak, misstänker jag starkt, är det lapptäcke av operatörer som en resenär tar sig igenom på en resa genom Sverige till kontinenten. I detta har jag medhåll från den före detta moderatledaren Ulf Adelsohn som fick kicken som GD för SJ för att han påtalat detta med avregleringen av tågtrafiken som ett stort problem.


Ett problem inte bara avseende priset alltså utan även kvaliteten på produkten. Det är stor skillnad att ta sig från Stockholm till Hamburg genom att gå och lägga sig på Stockholms central och vakna upp på Hamburgs centralstation mot att, som det är idag, göra det med mellan 3 och 6 byten av tåg på vägen dit.

Det är en sak (förvisso en bra sak) att bygga ny räls och nya snabbare tågtyper. Men det är, enligt min mening, inte tillräckligt när själva helhetsprodukten för resenären helt glöms bort. Ska ett bra miljöval kunna göras måste produkten åtminstone vara i närheten av att svara mot moderna krav på komfort och service. Tågresor till utlandet gör inte det i dagsläget. Det duger inte att stirra sig blind på rälskvaliteten. Hela tågprodukten avgörs också av sådant som vilka krav som ställs vid upphandlingar. Det är i sista hand där det avgörs om goda miljöval blir realistiskt möjliga för folk som reser i affärer och nöje. Tills dess ligger Fritidsresors tågcharter i träda och affärsresenärerna skrattar högt om en tågresa till destinationen erbjuds. 

Ulf Adelsohn sätter fingret rätt på den ömma punkten när han säger att:

uppdraget från svenskarna är att ge bra service, medan uppdraget från regeringen bara är lönsamhet”    

... och det är inte bara ett svenskt problem. Jag har i tidigare inlägg ställt frågan vad vi ska ha EU till. Detta är väl ett mycket bra exempel på ett område där samarbete över gränserna skulle kunna göra underverk. 

Men dessvärre är kapitalets resa över dessa gränser en överordnad prioritet. Det viktiga är inte att marknaden mättar behovet utan att den är fri.