måndag 23 juli 2012

OS I London socialt ohållbart


Som idrottsintresserad kommer jag naturligtvis följa sommar-OS en del under de kommande veckorna. Jag är särskilt förtjust i friidrotten, inte minst löpgrenarna, höjdhopp och min egen gamla paradgren spjut. Men det är med kluvet hjärta jag tar del av de idrottsliga höjdpunkterna numera. Arrangemangen har svällt utom alla rimliga proportioner

Gunilla Lindberg, SOK-bas och medlem av IOK-styrelsen, utesluter att Sverige skulle kunna klara av att arrangera ett sommar-OS, läser jag i Aftonbladets OS-bilaga. Det måste starkt ifrågasättas om det är hållbart ekonomiskt, ekologiskt och socialt, menar jag. Gunilla Lindberg framhåller också att en OS-arrangör inte bara har att ordna med arenor och OS-byar utan att det handlar om ”en komplex organisation och världens största evenemang”. ”Inte ens de som söker OS förstår hur stort evenemanget är”, menar hon. Kanske därför så ofta den ekonomiska, ekologiska och sociala notan blir så överraskande dyr för många av senare decenniers arrangörer, tänker jag. Gunilla Lindberg fortsätter sin beskrivning och kommer in på årets arrangemang i London och påpekar att en helt ny stadsdel har byggts:

”När vi var i London efter att de fått spelen 2012 var området en stor soptipp, men det var en av tankarna med OS där, att fräscha upp East End, och nu har man fått möjlighet att förbättra området”.

Jag undrar just vad invånarna i Bow, Homerton, Stratford och Leyton säger om att de skulle ha bott på en soptipp? Ha bott är för övrigt en alldeles särskilt träffande formulering gällande en hel del boende och företagare som numera tvångsförflyttats från området där OS-byn och andra anläggningar numera huserar. En gentrifiering av de nämnda områdena har pågått sedan det blev klart att London skulle arrangera OS 2012, vilket bland annat framgick av SvT:s dokumentär, ”När de rika flyttade in”, om gentrifiering som finns tillgängligt ännu på SvT Play.

På den officiella hemsidan för spelen sägs att de tänkt på morgondagen och att spelen kommer att bli ihågkomna inte bara för idrottens skull utan också:
“as the catalyst for the regeneration of one of the most underdeveloped areas of the UK”.

De företagare och boende som blivit tvångsförflyttade kommer sannolikt att minnas spelen av helt andra skäl.
Om detta och mycket annat kan man läsa på en intressant hemsida för Spectacle, ett oberoende tv-produktionsbolag, som har följt utvecklingen för London-OS ända sedan före staden vann budgivningen för spelen. 

Kritiska röster har höjts mot de omfattande förändringarna av östra London. Dock utan att få någon som helst gehör för sina invändningar. En av de mer ihärdiga kritikerna, Iain Sinclair, fick till och med förbud att föreläsa om sina åsikter på bibliotek av höga tjänstemän i östra London. I en artikel i London Review of Books skrev han bland annat: ”All civil hederlighet, varje känslomässig anknytning, åsidosätts för det viktiga strategiska målet: the big bang of the starter’s pistol”.

Det är små företag och den fattigare befolkningen i London som får flytta på sig när det gigantiska OS-byggnationerna breder ut sig för ett par veckor i rampljuset. De små idrottarna får också flytta på sig. Enligt IOK:s egen formulering är deras roll och uppgift bland annat att de ska: Encourage and support the development of sport for all”. Det gäller uppenbarligen inte de lokala fotbollsklubbar som fått sina spelplaner omvandlade till parkeringsplatser.

Det är inte många decennier sedan som det var otillåtet att vara proffs som deltagare i ett OS. Amatörismen som dygd blev till slut omöjlig att upprätthålla. Ett olympiskt ideal som övergivits och blivit utbytt mot professionalism och kommersialism. Ett OS är ”big business” och när stora affärer står på spel väger den lilla människans ord väldigt lätt.













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar