Skolans dåliga resultat – invandrarnas fel?

Tre ministrar, alla folkpartister, kallar till presskonferens. Det sägs handla om skolsegregation och budskapet är att invandrarbarn kommer till Sverige helt utan skolkunskaper. Invandrarbarn klarar inte målen. De svenska skolorna är alltså inte så dåliga utan det är istället eleverna det är fel på. Så kan ju en skolminister också klara en del av ansvarsfrågan för dåliga skolresultat.

I Aftonbladets ledare idag (Anders Lindberg) kommenteras detta insiktsfullt och två saker är särskilt mycket huvudet på spiken. Det ena är att Björklund gör en bisak till huvudsak. Nämligen barn som inte fullföljt hela sin skolgång i Sverige. Av 114 537 ungdomar som gick ut nian 2009/10 var det 5760 som började gå i svensk skola efter årskurs 1. Det andra är att Björklund ”borde lägga symbolpolitiken och allmänt tyckande på hyllan”.

Jag har vid ett antal tillfällen skrivit om Folkpartiets symbolpolitik i frågor som handlar om integration, immigration och diskriminering. Den här frågan om invandrarbarnens dåliga grundkunskaper när de kommer till Sverige äger naturligtvis en riktighet i ett antal fall. Men det är ganska typiskt att det kallas till presskonferens och slås på stora trumman för att avisera nya utredningar om detta. Det viktiga för dessa folkpartister tycks vara att få tala om just detta som ett stort problem. Att skolsegregationen hör ihop med invandrarnas dåliga kunskaper. Det är inte bara Sverigedemokraterna som lyfter fram invandringen som förklaring till alla problem i samhället. 

Jag har svårt att slå mig fri från tanken att det helt enkelt är desperat röstmaximering av ett parti som dansar farligt nära fyraprocentsspärren till riksdagen. Att fiska röster i grumliga vatten.

 I alla händelser har signalen skickats ut. Innehållet i åtgärdspaketet är inte särskilt revolutionerande men budskapet är tydligt. Det som på regeringens hemsida säger:

”Förlängd skolplikt för nyanlända elever”. Frågan, liksom en del andra, ska utredas. 

Men jag är övertygad om att det allra viktigaste var att få sätta rubriken.