SvD har i en
artikelserie under någon vecka skrivit om Järvalyftet. Det beskrivs som ett
fiasko. Skolor lägger ned, arbetslösheten har ökat och den lokala servicen har
undergrävts som följd av försäljningen av Tensta/Rinkeby centrum till
skandalomsusade företaget Boultbee. Tusentals förslag som inkommit till de
projektansvariga har slängts i papperskorgen.
Målbilden för Järvalyftet,
lades fast politiskt av den borgerliga majoriteten i Stockholm i oktober 2007.
Förslaget till Vision Järva 2030 togs
fram som ett underlag för dialog mellan myndigheter och organisationer,
föreningar, företag och boende i Järvaområdet. Som SvD noterat i en serie
artiklar har projektet inte
blivit någon succé och det är inte så att Järva har blivit ”en plats att flytta
till – och stanna kvar” som en av målbilderna formulerades.
Det är
intressant att notera eftersom jag hösten 2009 skrev en C-uppsats i ämnet
Samhällsgeografi om just Järvalyftet och dessutom senare en utvärdering av en
utvärdering av Järvalyftet som gjordes 2010.
En gentrifieringsprocess
Min tes då
jag skrev uppsatsen var att Järvalyftet var ett försök till en politiskt ledd
gentrifieringsprocess av Järva. Mycket tyder nu alltså på att den är på väg att
misslyckas. Eller också hade jag helt fel. Det är helt enkelt ett av alla
politiska projekt som ska visa att man gör något som är på väg att rinna ut i
sanden. Men jag vidhåller nog att gentrifiering ingick som strategi i tankarna
kring projektet, även om det inte formulerades i sådana termer.
Gentrifiering
är ett begrepp som myntades i Storbritannien och beskriver en process som
handlar, enkelt beskrivet, om att en penningsvag befolkning byts ut mot en
penningstarkare i ett bostadsområde eller en stadsdel. Typiskt har
sådana omvandlingar skett i storstäders centrala delar och i Stockholm har utvecklingen
på Södermalm varit det mest tydliga exemplet på en sådan process.
Men en teori
hos vissa gentrifieringsforskare är att gentrifieringsprocesser, från
mitten av 1990-tal och in på 2000-talet, börjat uppträda i mer avlägset belägna
kvarter. Loretta Lees, Tom Slater och Elvin Wyly, amerikanska forskare, har
också noterat att idéer om inkomstblandning och kulturell blandning har slagit
rot hos planerare. Alltså tanken att medelklassens värderingar ska ”trickle
down” till de lägre klasserna. Det har bland annat noterats i New Orleans,
under uppbyggnaden efter Katrina, att det gjorts försök att locka medelklass
att flytta in i områden som tidigare betraktats som oattraktiva för denna
grupp. Det kan alltså vara så att inkomstblandning och kulturell blandning är
en subtil gentrifieringsstrategi.
Själva ordet gentrifiering antyder att det är någon som
utför något, gentrifierar. Det är dock en mycket komplex process som har en
egen kronologi och aktörssammansättning vid varje speciellt tillfälle. Det kan
också röra sig om en utdragen process eller en kortare, intensiv sådan. Då ofta
med kontroverser och sammandrabbningar mellan boende och de drivande i
processen, vilket då mest handlar om fastighetsägare. Detta är en vanlig
utveckling i de tidigare gentrifieringsprocesser som iakttagits i den
anglo-amerikanska världen. I fallet med Järva är det i nuläget politiker som är
drivande och presentationen av Vision Järva 2030 är en mycket viktig del. Det gällde
att ”sälja in” ett projekt som för de nuvarande boende mycket väl kan sluta med
att de inte får råd att bo kvar. Projektet Järvalyftet vänder sig till de
boende, men i Vision Järva 2030 nämns på många ställen framtidens boende och
att målet är att få folk att flytta till området – och stanna kvar.
Vision
Järva 2030
Järva-området består av Tensta, Rinkeby, Akalla, Husby,
Kista och Hjulsta och projektet för Järva beskrivs som ett långsiktigt
kontinuerligt utvecklingsarbete och leds av en politisk styrgrupp i Stadshuset.
Dessutom finns en tjänstemannastyrgrupp och en projektgrupp med
Stadsledningskontorets Magnus Andersson som nuvarande projektledare och ett
antal representanter från stadsbyggnadskontoret, trafikkontoret och
exploateringskontoret ingående i gruppen. Dessutom har ett antal arkitekter
knutits till projektgruppen.
Vad är det då för framtidsplaner stadens planerare och
politiker har för detta område? De har formulerats i dokumentet Vision Järva2030. I detta dokument beskrivs Stockholm som en växande stad och referenser
görs till stadens samlade Vision 2030 där framtidsbilden är ”ett Stockholm i
världsklass”. Bland målen för Järvalyftet nämns; bra boende och mer varierad
stadsmiljö, trygghet i vardagen, stärkt utbildning och bra språkundervisning
samt fler jobb och ökat företagande.
Fler upplåtelseformer (läs fler bostadsrätter), upprustning
av fastigheter, ny begyggelse och en förändrad stadsbild ingår i tankegångarna.
Framför allt detta med att göra Järva mer likt innerstaden poängteras. I Vision
Järva 2030 kan man läsa:
”Med
den potential Järvastadsdelarna har finns det möjlighet till en bred
stadsutveckling inom många olika områden. Järva kan på ett för ytterstaden
sällsynt sätt erbjuda ett komplett stadsliv och samtidigt fungera som en del i
en
sammanhängande
storstad, med den mångsidighet och upplevelserikedom som stadens samlade vision
strävar efter”.
Visionens betoning av entreprenörskap och företagande låter
ana vilken typ av invånare som önskas i Järva och det billigaste och enklaste
sättet för stadens aktörer och ekonomiska intressenter är naturligtvis att
dessa flyttar till området och inte att de kommer ur de redan boende, som
resultat av någon långsiktig och kostsam utbildningskampanj eller liknande.
Kreativa människor sägs dras till kreativa platser och dessa
måste då uppfylla kreativa människors preferenser, menar bland annat Susanne
Urban, sociolog vid Linköpings Universitet, och påpekar att olikhet, mångfald,
olika kulturer, öppna sociala nätverk ofta lyfts fram som viktiga aspekter av
en kreativ miljö (i Stockholms etniska delning i Forsell, Håkan (red.), Den kalla och varma staden: migration och
stadsförändringar i Stockholm efter 1970). Det bör vara
denna målgrupp som är tänkt att vara ”gentrifierare” i Järva.
En närförort till Stockholm med stadskänsla, goda
kommunikationer och Kista som närliggande arbetsplats kan mycket väl bli ett
prisvärt alternativ till den dyra innerstaden. Omvandlingen av hyresrätter till
bostadsrätter eller äganderätter, som framhålls ofta i visionen, är en nyckel
till attraktionskraften för dessa högre medelklassgrupper som man gärna ser som
boende. Satsningen på trygghet och säkerhet är en annan viktig faktor i detta
sammanhang. ”Gentrifieringen leder i sin förlängning till kategoriboende och
lugna och trygga miljöer. Trygghet och säkerhet har blivit några av de
viktigaste frågorna idag”, menar exempelvis docenten i etnologi Ulf Stahre (Den globala staden: Stockholms nutida
stadsomvandling och sociala rörelser). Nu lär väl förvisso Järva inte bli
någon ”gated community”, men utan en trygg och lugn boendemiljö kommer inte de
grupper som eftersöks att attraheras av en boendeinvestering, hur mycket
gaturutnät man än ritar upp på stadskartan.
I Vision
Järva 2030 finns också stadsplaneringsideal som ligger i tiden, där stadens
gatunät och livfulla kreativitet är modeller för den planerade omvandlingen av
området. Blandstaden med sitt gatunät och mixade funktioner och öppna
mötesplatser har sedan 80-talet varit ett ideal som fjärmar sig från den
modernistiska, funktionellt uppdelade staden med trafikseparering och
grannskapsplanering som bärande idéer för den fysiska utformningen. Bland andra
urbansociologen Elisabeth Lilja framhåller att ”förortsbyggandet har avstannat”
och att ”försök med att göra förorten mer stadsmässig har inletts” (i Den meningsfulla förorten i Forsell,
Håkan (red.), Den kalla och varma staden: migration och
stadsförändringar i Stockholm efter 1970).
Just Järva
kan troligen vara lämpligt för en sådan omvandling då det just var tänkt att
forma en mer stadsliknande förort just där. ”Nygammal stad” var benämningen på
det förslag som vann arkitekttävlingen om utbyggnaden av Norra Järva 1967.
Trafiksepareringen, som var en vanlig idé under miljonprogrammets byggår,
skulle bespara de boende buller och avgaser och skapa en säker miljö för
lekande barn. I Vision Järva 2030 är det en av huvudpunkterna för förändring av
stadsbilden att bryta denna trafikseparering och utforma ett mer stadslikt
gatunät. Inte minst viktigt verkar det vara för den kommersiella delen av
området. Det råder dock, om man noterar de boendes svar på visionen, delade
meningar om det attraktiva i planerna. Men det är kanske inte för de nuvarande
boendes skull som planerna är gjorda?
Ett
nyliberalt tankegods präglar den politiska planen för Järva
Den nyliberala politiska diskurs som har etablerat sig de
senare decennierna kan lätt spåras i Vision Järva 2030. Framför allt är det
begreppet entreprenörskap (eller företagande alternativt egenföretagande) som går igen i hela
materialet. Men också ägandet, eller
i texten boendeformer, som är en
central punkt för omvandlingen av området. Projektet Vision Järva 2030 har ju
flera dimensioner. Dels handlar det om en nybyggnation och förändring av den
fysiska miljön, men också satsning på just företagande och utbildning.
Slutligen också en stark betoning på trygghet,
vilket jag menar är vitalt för att möjliggöra en gentrifieringsprocess.
Detta tänker jag fortsätta skriva om i nästa inlägg, del 2
om Järvalyftet, troligen imorgon.
SvD:s
artiklar om Järvalyftet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar