fredag 6 april 2012

Religionsfriheten – ifrågasatt och ofta misstänkliggjord i humanismens namn

Nu är det påskhelg. För de allra flesta innebär den bara en förlängd helg. Ett tillfälle att resa bort, mysa med familjen eller ge favoritsysselsättningen lite extra tid. Det är lätt att glömma bort att det också är en religiös helg. Kanske den viktigaste kristna högtiden. För en del människor är det alltså en helg med djupt religiös innebörd och betydelse.

Naturligtvis känner vi som är uppfostrade i ett land med kristendomens kultur till historien om Jesus korsfästelse och uppståndelse. Men för mig och många andra är det bara en berättelse eller saga bland många andra myter och sägner. Somligt kanske är sant och annat kanske är konstruktion. Det finns inga säkra bevis för varken det ena eller det andra.

För en del är detta högst provocerande. Alltså att vissa människor kan ha en så stark tro på något som det inte finns säkra bevis för. Min känsla är att religiositet i Sverige idag är väldigt ifrågasatt. Det gäller i synnerhet de som bär synliga symboler för sin tro och alldeles särskilt om de är muslimer. Men religiositet ifrågasätts över lag och rättigheten att ha en tro över huvud taget börjar ifrågasättas på flera håll. En del ifrågasätter om religion över huvud taget är en mänsklig rättighet.

”Religion har alltid varit ett hinder i kampen för kvinnors och homosexuellas rättigheter”

”Jag är så oerhört trött på att man ska hysa respekt för en massa villfarelser och tokiga idéer bara för att det kallas religion”

”Religioners föreställningsvärld står i stark kontrast till jämställdhet, demokrati och de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna”

De här citaten är från några kända Humanister. Det kan kvitta vilka. Men de visar ändå prov på den närmast inkvisitoriska inställning till religion som detta förbund hyser. Förbundet Humanisterna har ett riksdagsnätverk med medlemmar från samtliga riksdagspartier utom SD. Ett antal skribenter och medieprofiler tillhör också medlemmarna av detta förbund. Således en organisation inte helt utan möjlighet till inflytande i samhället. Det märkliga är bara denna oresonlighet och hätskhet i bekämpandet av religioners existensberättigande.

”Vi har blivit en påtaglig motkraft mot religionen”, skriver Humanisterna i en av sina senare års verksamhetsberättelser. De likställer gudstro med att dyrka Adolf Hitler och säger sig ha ”en vetenskaplig syn på faktafrågor”. Detta, och en hel del annat, kan man läsa om i en intressant artikel om Humanisterna i SvD från 2010.

Samtidigt kan man på förbundet Humanisternas hemsida läsa om verksamhet som Humanistiska konfirmationsläger och sekulära livssynsläger. Där rapporteras om intolerans mot ateister i Indonesien och möten där icke-troende samlas ”för att enat stå upp för sin tro på förnuftet och den naturliga världen”.

Själv är jag starkt kritisk till - och har lite svårt att förstå - den oförsonlighet och intolerans som präglar Humanisternas kritik av religionen. I denna oförsonlighet bor en övertygelse om den egna uppfattningen som den enda rätta och självklart sanna. De säger sig företräda en förnuftsbaserad livsåskådning, enligt sitt idéprogram. Det vore, menar jag, förnuftigt att tona ned retoriken och börja samtala istället om livsåskådningsfrågor och vad det är som är gemensamt för detta sökande efter svar på livets stora gåtor. Istället betonas bland annat en strävan efter ”en värld utan gudomliga makter och religiösa dogmer”. I sin iver har man skapat en egen dogm, tron på vetenskapen.

Bortglömt är då antagligen allt det som skapats eller uttalats i vetenskapens namn. Som atombomben eller varför inte de rashygieniska idéer som bland andra den tidiga humanistpionjären Huxley närde om att tvångssterilisera förståndshandikappade och personer med ärftliga sjukdomar och inrätta spermabanker med säd från Nobelpristagare och andra vetenskapliga giganter för att kunna avla fram en intelligentare människoras.

På Humanisternas hemsida finns också kritik mot regeringen för att de inte beviljat förbundet statligt ekonomiskt stöd. Det borde de ha rätt till, menar Humanisterna, eftersom de vill likställas med ett trossamfund. I detta håller jag med dem. Det vore konsekvent och helt i enlighet med de internationella konventionernas texter om religionsfrihet, exempelvis Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Där betonas att religion i detta sammanhang också innefattar livsåskådningar som ateism, agnosticism och humanism. Det glöms ofta bort. Det är inte heller så att religionsfrihet innebär att en persons eller grupps övertygelse kan tillåtas inkräkta på andra fri- och rättigheter.

Det vore alltså fullt rimligt om Humanisterna tillerkänns samma rättigheter som andra trossamfund men också underställs samma skyldigheter. Nämligen att inte kränka andras övertygelser.

För egen del deltar jag alltså utan att själv ha valt det i denna kristna högtid som påsken är genom att jag åtnjuter den extra ledigheten som helgen innebär. Det känns lämpligt att ägna en del av den tiden till kontemplation och eftertanke. Det tror jag alla behöver göra emellanåt. Oavsett vilken livsåskådning man anser sig ha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar